måndag 15 september 2008

Hösten är här!

Så har hösten kommit och med den en förkylning som vanligt men det gör inget då jag iallafall har en underbar flickvän som tar hand om mig. Dock är det lite trist att sitta ensam hemma med en tekopp framför datorn men har försökt plugga lite så att jag inte känner mig helt lat.

I lördags var vi på The Academys convent på njoy i Täby och förväntningarna var höga. Det bästa med dagen förutom all träning tillsammans med världens underbaraste så var det att få träffa den helt klart bästa instruktören ever och tillika så en vän igen. Det är alltid lika kul att få va med på hennes klasser då det är fullt ös passet igenom dock hade jag förkylningen redan då om än inte lika illa så jag kunde inte ta i och köra lika hårt som jag brukar.
Riktigt kul att få se dig igen Ewa! =)

Förutom detta har skolan dragit igång igen med storm så har nu gått in på dett sista året innan man ska ut och börja jobba igen. På kvällarna jobbar jag extra som instruktör men har minskat ner rejät på dessa nu då det kommer att vara fullt upp med skola, privatliv och träning för egen del så håller mig till två dagar i veckan nu istället för fem dagar som jag körde i vår.

Då det har hänt riktigt mycket sen sist skriver jag bara lite kort om det viktigaste som har hänt och förutom att vi har fått reda på att inflyttning av vår nya lägenhet inte kommer att ske förrän i februari nästa år så har vi köpt nya förlovningsringar i titan som är så sjukt snygga tycker jag så det är helt klart det absolut bästa och sen att jag och älsklingen firar 9 månader imorgon! =) Jiipiii och du min älskling! Du är det absolut bästa som finns och jag älskar dig bara mer och mer för varje dag! =)
Vår lilla Nova har blivit stora tjejen nu och går på dagis tillsammans med de andra stora vovarna, som tur är älskar hon dagis och det funkar bra om än att det krävs lite mer planering då hon ska hämtas och lämnas. Tack o lov för att det finns kalendrar! ;)

Nu ska jag krypa ner under filten igen och sova lite framför tv:n!

fredag 13 juni 2008

26 år

Så har tiden runnit iväg och jag har hunnit bli 26 år men det känns riktigt bra faktiskt. Åkte hem till arvika helgen jag fyllde år för att träffa mina föräldrar och gå på jössefröjda. Söndag morgon den 1 juni fyllde jag år och när jag vaknat fick jag min födelsedagspresent av tjejen som hon smygit med sen drygt två månader tillbaka, det jag fick var inget mindre än två konsert biljetter till min andra stora kärlek nämligen Céline Dion. Då jag skulle köra pass på kvällen fick vi åka hem tidigt på morgonen men innan vi åkte fick jag min present av mamma och pappa vilket var pengar så jag kan köpa mig det jag vill ha.

Början på mitt år som 26 startade med att vi sprang vårruset här i stockholm och för mig som alltid har varit lat var det en stor seger då jag sprang från start till mål utan att gå, visst det är bara 5km men för mig är det långt. Efter det loppet började vägen till det nya vilket är midnattsloppet i augusti och det är på en mil så det blir tufft men jag o tjejen ska träna riktigt hårt gemensamt nu i sommar så... och förutom den träningen har jag lyckats ta på mig lite mycket pass så kommer bla köra en hel del spinning och core i sommar med allt ifrån 3-5 spinningpass per vecka.

I lördags var det dags för att se Céline och snacka om bra platser. Vi satt riktigt bra och nära så man såg hela scenen och när hon rörde sig runt om den, det som var riktigt kul också är att vi satt precis där artisterna kom ut vilket gjorde att man även fick se Céline på lite närmare håll. Allt eftersom konserten gick så blev jag mer och mer övertygad om att det finns ingen annan artist i dagsläget som har en sådan röst och klarhet i sin sång som hon har då hon tog den ena tonen efter den andra och sjöng acapella utan dess like. Tack min underbara älskling för en underbar present och en riktigt underbar kväll i lördags!

Sen har det hänt lite med Nova som nu har kommit in i 4 månaders trotsen och även börjat tappa sina mjölktänder utöver det har hon blivit större och väger betydligt mer än sist jag skrev.

Till min underbara Anna.

Jag älskar dig mer än någonsin och jag är så glad att du är min och att du står ut med mig. Vet att det är mycket nytt som händer nu och att det känns som att världen gungar under fötterna och gör världen instabil men det är bara för en liten stund, snart är allt stabilt och likt sig igen ska du se. Det är lika nytt för mig med men jag är glad att det är med dig som livet gungar för du ger mig trygghet och hopp att allt kommer bli bra i slutändan. Ser fram emot att få en ny och större lägenhet med dig där vi kan skapa vårt gemensamma hem och en gemensam framtid. Jag vet också att det kommer bli mindre stökigt när vi får en större lägenhet och jag lovar att bli bättre på att plocka undan efter mig. =)

Tack för att du finns vid min sida!

Älskar dig

fredag 16 maj 2008

Nova har anlänt med storm

Tiden springer iväg och livet har förändrats en hel del sen sist jag skrev. Nu har jag blivit sambo med min underbara flickvän och dessutom mamma till en liten rottweiler vid namn Nova. Hon är nu 3 månader hon busar för fullt och livet leker.
Gör min sista vecka på praktiken också nästa vecka. Hade nämligen turen nog att få byta praktikplats i sista stund till ett ställe som inte inkräktar på mitt jobb som instruktör och där nova dessutom är välkommen.
Att skaffa hund är en stor omställning och mer ansvar än man kan tänka sig innan men det är inte bara ansvaret som kommer till utan och en fördjupning av vårat förhållande som par. Det blir ju lite mer seriöst när man skaffar sig något som man vet kommer att kräva tid, uppmärksamhet och uppfostran, sen när man dessutom jagar en nylägenehet så stiger seriösfaktorn rejält. Nova, störrelägenhet och har kommit över min kritiska 6 månaders gräns med min underbaraste, allt känns bara så rätt och jag ser fram emot att få binda mig på riktigt också. Nu har jag funnit mitt livskärlek och tillsammans med henne har jag funnit "hem".

söndag 17 februari 2008

Förkyld och ynklig!

...så har den brutit ut på riktigt! Har gått och varit förkyld med en feber som kommer och går under en längre tid men nu så i torsdags bröt det ut på riktigt med feber, nästäppa och en matthet utan dess like. Var på vårdcentralen och fick lämna lite prover och det hela visade sig var ett virus så det är bara att ge det tid att läka ut. Dock kan detta ta lite tid då det verkar som jag har dragit på mig det viruset som kan hålla i sig i mellan 8-12 veckor men läkaren sa det att efter detta har läkt ut kommer det att ta ett bra tag innan jag blir sjuk igen så jag får väll ge det lite tid.
Det är iallafall något bra med att va sjuk nu, jag har ju världens underbaraste flickvän som tar hand om mig på bästa sätt, lite jobbigt dock för henne då mitt humör pendlar ganska bra så hon får stå ut med det mesta. Kan ju säga som så att jag har tyvärr varit ganska bitchig mot henne men jag har bett om förlåtelse och jag lovar att gottgöra henne så fort jag mår bättre igen.

Tidigare i mitt liv har jag haft svårt att binda mig och få kärleken att överleva så mina längsta förhållande har varit max 6 månader men nu sen jag träffade mitt livs kärlek och det redan har gått 13 veckor känns det så himla bra och för första gången känns det att det är på rikigt! Tidigare vid denna tidpunkt har jag brukat börja spana på andra tjejer och fantiserat om andra men dessa tankar är som bort blåsta. Dessa tankar har nämligen blivit bort jagade utav den kärlek som jag har för min kära flickvän och jag njuter av varje sekund som jag tillbringar med henne. Vill inte ha någon annan då hon är allt jag vill ha! Vårt förhållande utvecklas och djupnar och jag får se sidor av min tjej som hon inte visat tidigare vilket jag tycker känns jättebra då det tyder på att hon har vågat öppna sig för mig och börjat släppa in mig. Även jag har börjat våga öppna mig mer och visa mina svagheter och min sårbarhet.
Jag hoppas på ett evigt liv tillsammans med min underbara tjej och se vart våra vägar leder. Vet att de inte alltid kommer att vara en dans på rosor kanske men jag vet att vi klara av allt och kan bestiga de högsta berg bara vi håller ihop och bestiger dom tillsammans!

Löv JO

måndag 4 februari 2008

2008 och livet rullar på.

Nu har man kommit en bit in på 2008 och det nya året verkar bli ett bra år med mycket nytt och nya kunskaper att erövra.
Började mitt nya år med att fria till min blivande fru och hon sa ja och det känns mer rätt än någonsin och ser fram emot ett liv med henne. Allt känns jättebra och livet leker om än ett just nu ett liv där dygnet skulle behöva 48 timmar. =) Har fått jobb som föreningsutvecklare vid sidan av studierna och mitt jobb som instruktör på ett par gym här i sthlm. Det ska bli spännande och se hur mycket jag kan lära mig på det nya jobbet och ska bli kul att träffa en massa nya personer.

I övrigt så sitter jag just nu på en lektion som är allt annat än kul och givande för min del så det är därför jag lämnar några rader här inne.

Har börjat med mysfredagar med älsklingen sedan ett par veckor tillbaka och det är hur bra som helst och verkligen nödvädigt för att vi båda ska kunna komma ner på jorden och bara "vara". Båda är nämligen rätt upptagna under veckorna så vi möts typ i dörren, vid t-centralen för en snabb fika eller på kvällen då båda kommit hem igen så våra mysfredagar är välbehövliga.
Dessutom så har jag fått ett träningskort på friskis och svettis av min kärlek så att vi ska kunna träna ihop och ikväll blir vårt första pass i gymmet efter jag kommit ifrån ett vik.pass som instruktör i haninge. Ska bli skitkul att få träna ihop sen! :)

Ha det bra så länge!

onsdag 2 januari 2008

snart ett år

Nu på söndag är det snart ett år sedan mormor dog.
Är tillbaka i arvika nu tillsammans med min underbara flickvän och efter att ha varit och tränat ikväll tog vi en liten extra promenad innan vi gick hem igen. Vi gick förbi min mormor och morfars hus eller föredetta hus kanske man ska säga då han sålde det nu i höst då mormor inte finns längre. Att gå förbi det huset igen och se andra människor bor där var jobbigare än jag hade räknat med och många minnen bara slog emot mig och sparkade undan benen på mig totalt. Har ju alltid varit där! Sedan jag var nyfödd tom och det var mormor o morfar som passade mig när jag var liten och mamma jobbade. Tanken på att inte få åka dit något mer och sitta vid köksbordet och fika tillsammans med dom båda ngt mer gör så himla ont, att inte få sitta på uteplatsen i sommar och prata lite "skit" som förr eller att se syskonbarn och små kusiner springa runt på den stora gräsmattan och leka som jag och mina syskon gjorde när vi var små.... Det gör allt för ont just nu och tankarna och minnena gör det hela än värre. Sen efter att ha gått vidare en bit kom vi fram till den lekpark där vi åkte pulka tillsammans med mormor varje vinter... den lekpark jag cyklade till mer mormor gåendes bakom mig. Att stå där nu snart ett år efter att mormor har gått bort var allt annat än lätt. För att inte prata om att se den kiosk vi gick till ibland och köpte glass på sommaren efter att ha lekt i lekparken en stund. Men jag är glad att jag har dessa minnen kunde nästan se mormor stå där nere i slutet av den lilla backen och vänta på att få ta emot mig när jag kommer ner. Man kan inte ha bättre mormor eller morfar än jag har. Dom båda har givit mig så himla mycket både som person men framför allt många underbara minnen från det att jag var liten. Sen att sitta och lyssna när dom berättar/berättade hur jag var som liten och deras syn på saker och ting är jättekul och intressant men samtidigt pinsamt! typ som att jag hade ett par shorts som jag alltid skulle ha på mig oavsett om det var vinter, vår, sommar eller höst. =) Det enda som jag saknar nu är mormor, att få se henne le, se hennes bruna ögon och känna doften av henne. Helt enkelt så gör sig alla minnena påminda nu när det närmar sig ett års dagen. Jag vet att det är lika jobbigt för alla men mest jobbigt måste det ändå vara för morfar som förlorade sitt livs kärlek. Det jag har lärt mig att förlora mormor är att ta vara på tiden och vara rädd om dom jag älskar och försöka träffa dom så ofta jag kan. Ska ta en tur till morfar imorgon och ta en kaffe och tjata lite med han. Jag har tyvärr fått säga farväl av mormor alldeles för tidigt men jag har fortfarande min underbara morfar kvar i livet och det är jag glad för!

Älskar er mormor och morfar!

söndag 30 december 2007

Dagen innan nyår

Så har tiden kommit då det snart är nyårsafton. Imorgon smäller det och jag ser verkligen framemot nyår detta året. Förra året var en av dom jobbigaste nyårsaftnar jag någonsin varit med om men oxå den mest betydelsefulla och mest utvecklande för mig som person. Det kanske låter konstigt men förra året veckan innan jul blev min mormor inlagd på sjukhuset och dagen innan julafton blev hon opererad för cancer. Opreationen gick bra och alla trodde hon skulle bli frisk men i mellandagarna kom beskedet att cancern hade spridit sig och att mormor aldrig mer skulle komma hem igen och att nyårsafton skulle bli hennes sista nyårsafton i livet. Dagen efter att jag fick beskedet ville jag åka dit och hälsa på mormor så jag gjorde det tillsammans med min moster och min morfar. Sen när nyårsafton kom ville jag tillbringa den på sjukhuset hos mormor så jag och morfar åkte upp till mormor. Jag hade kvällen innan skrivit ett brev till dom båda som dom fick på sjukhuset och som morfar läste upp högt. I brevet stod alla mina känslor och tankar som jag hade, dels för dom men oxå för det som hände. Mormor var då fortfarande hyffsat med och vaken men hon var så trött och sliten och hade redan givit upp och valde att inte kämpa emot cancern för att förlänga smärtan och sitt lidande. Detta brev ville morfar att det skulle läsas upp på mormors begravning vilket jag inte visste förrän samma dag som begravningen skulle ske. Tänk att ett brev med några få rader på kan betyda så mycket! Det betyder så mycket för mig oxå då dom raderna kom rakt ifrån mitt hjärta.
Så förra nyårsafton var sista gången som jag såg min älskade mormor vid liv. Helgen efter somnade hon stillsamt in tyvärr. Jag hade gärna velat ha henne kvar i livet men samtidigt är jag glad att hon slapp lida så länge då det ändå inte fanns ngt att göra åt det. Men som några av raderna i brevet sa; oavsett vad som än händer, vart jag än befinner mig så kommer ni att alltid vara med mig för resten av mitt liv. Detta står jag för då jag vet att mormor är med mig och håller sin vakande hand över mig!
Förra nyårsafton handlade om avslut och sorg för mig och min familjs del och denna nyårsafton kommer att handla om nystart och ett liv i gemenskap så det är konstigt hur livet ter sig. För mig kommer nyårsafton därför ha en större betydelse än för kanske många andra.
Min syster gifte sig på nyårsafton för några årsedan och då stod jag och mormor och drack drinkar som jag gjorde till oss båda då jag skulle ut och festa sen senare. Trodde aldrig att jag och mormor skulle stå och dricka drinkar ihop men det gjorde vi och det på en nyårsafton, det var på nyårsafton ett par år senare som jag fick träffa henne vid liv för sista gången och nu på nyår så kommer jag att få fira in det nya året i armarna på min älskade!

Saknar dig som fan mormor! Jag älskar dig av hela mitt hjärta och jag vet att du alltid kommer att vara med mig. Hoppas du har haft en bra jul där upppe på molnen med dina föräldrar och att du är med oss på nyår och ser ner på alla fyrverkerier tillsammans med oss! R.I.P